För att skydda människor och miljö har allt strängare miljölagstiftning införts världen över. I Sverige har begreppet miljöfarlig verksamhet myntats för att beskriva förfaranden där skador kan uppkomma på miljö eller människor. Om en verksamhet kan betecknas som miljöfarlig verksamhet kommer ett antal rättsregel att bli aktuella. Dessa rättsregler har framförallt till syfte att se till att allvarliga skador inte orsakas människor eller naturen. Verksamheter som innebär föroreningar av ytvatten, grundvatten och mark samt verksamhet som orsakar andra olägenheter för omgivningen kan betraktas som miljöfarlig verksamhet.
Tillstånds- och anmälningsplikt
Vissa verksamheter som är att betrakta som en miljöfarlig verksamhet är också tillstånds- och anmälningspliktiga. Dessa verksamheter delas upp i olika kategorier och har beteckningen A, B eller C. A-verksamheter är sådana verksamheter som i regel är farligast. För att få bedriva verksamhet av detta slag krävs att tillstånd har meddelats av miljödomstol. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas vindkraftverk, sprängämnesfabriker och gruvanläggningar. Vissa verksamheter prövas till och med av regeringen innan tillståndsprövning sker hos miljödomstolen. B-verksamheter är en kategori med verksamheter som i regel inte är lika farliga som A-verksamheter. I denna kategori faller många olika sorters industrier och anläggningar, som exempelvis stora fiskeanläggningar eller anläggningar för djurhållning. För att bedriva B-verksamhet krävs att tillstånd först meddelas av länsstyrelsen. C-verksamhet är typiskt sett en ännu mindre farlig verksamhet och omfattas därför endast av anmälningsplikt, tillstånd behöver således inte sökas. Som exempel på verksamhet inom denna kategori kan nämnas mindre anläggningar för färgtillverkning, mindre slakterier och små vindkraftverk. Anmälan skall vidare ske till en kommunal nämnd som har ansvar för miljöfrågor. Miljöfarliga verksamheter som inte omfattas av någon av kategorierna brukar benämnas som u-verksamheter. Sådan verksamhet är inte underkastad någon tillstånds- eller anmälningsplikt men verksamheten omfattas givetvis av de andra regler som finns i miljölagstiftningen, som exempelvis skyldigheten att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skador.
Prövningen av den miljöfarliga verksamheten
Tillståndsprövningen kan avse såväl ny verksamhet som förändringar i befintlig verksamhet. Tillståndsprövningen inleds med samråd mellan den tillståndsgivande myndigheten och verksamhetsutövaren. I detta skede skall verksamhetsutövaren upprätta en miljökonsekvensbeskrivning. En miljökonsekvensbeskrivning skapas i syfte att utreda vilken miljöpåverkan den aktuella verksamheten kommer att ha. Sedan inlämnas ansökan om tillståndet antingen till en miljödomstol, om tillståndet avser A-verksamhet, eller till en länsstyrelse, om tillståndet istället avser B-verksamhet. I detta skede kan både enskilda, organisationer och myndigheter påverka tillståndsbeslutet. Detta kan ske både skriftligen och muntligen i samband med sammanträden angående tillståndet. Ofta företas även syn på platsen där verksamheten skall bedrivas. Med syn menas att tillståndsprövaren besöker platsen för att direkt undersöka eventuella påverkningar. Vissa enskilda som berörs, vissa myndigheter och vissa organisationer får sedan överklaga beslutet. Givetvis kan även sökanden överklaga beslutet som tillståndsprövaren fattar. Om det är miljödomstolen som har meddelat beslutet sker överklagandet till Miljööverdomstolen och, om prövningstillstånd meddelas, till Högsta domstolen. Om det istället är länsstyrelsen som har meddelat beslutet sker överklagandet till miljödomstol och sedan, om prövningstillstånd meddelas, till Miljööverdomstolen. Om ett tillstånd meddelas styr villkoren i tillståndet hur verksamheten kan bedrivas, beträffande både omfattning, plats och utformning av driften. Om tillståndet inte följs kan det bli aktuellt med straff och miljösanktionsavgift.